Nyklippt

Idag var jag hos frisören. Eller frisörskan.
Jag är en sån där "otrogen" kund - när jag vill ha håret klippt, så vill jag ha det klipp NU, liksom. Jag vill inte vänta i tre veckor.
Alltså; idag ville jag bli klippt dårå. Jag ringde kl tre till en frisersalong som ligger väldigt bekvämt vid spärrarna vid Gullmarsplans tunnelbanestation. (Jag har blivit klippt där en gång för kanske 1,5 år sen så lite trogen har jag varit :-))

- Finns det nån som kan klippa mig - idag? frågade jag när jag ringde.
Jo, det hade dom...passade kl fyra? -Nä, efter fem, försökte jag...Ok, halv sex går bra.HURRA! tänkte jag, då blir jag fin till resan och allt.

Men hur vill jag egentligen ha håret? För tre veckor sedan ville jag snagga av alltihop, men nu kanske jag ska spara lite? Iallafall vill jag ha håret som Jennifer Aniston. Googlade lite bilder på jobbdatorn och blev nöjd, ja sådär vore snyggt (kanske om man har coca-cola-bottens-glajjer att vi e lite lika).

Var framme vid rätt tid och satt mig i friserstolen (heter det frisörstolen eller är det en stol som frisörer sitter i?). Ville jag ha tvätt? Ja, det ville jag.

Ja, och så börjad jag förklara, fast jag sa inget om Jennifer och hennes frisyr, utan jag förklarade på ett, i mitt tycke, otroligt utförligt sätt.

Å så började hon kamma å greja å klippa. Vi småpratade sådär käckt som man bara gör när man e hos frisören.
Plötsligt tystnar hon och granskar mina testar. Shit, tänkte jag, nu säger hon att jag har löss eller också säger hon som en fransk frisör sa en gång "dyy harr mchäll" (du har mjäll)...

- Eh...alltså...var klippte du dig senast?
- I Värmland, svarade jag, och la snabbt till, men det var lääänge sen, sa jag urskuldrande.

-Jaha, ja...ja man kan ju klippa på olika sätt...titta här. Hon håller upp mitt hår och jag kan verkligen se hur ojämt och konstigt det är klippt.

-Jaa, ojämt, säger jaglite förnärmat.Mitt hår växer så ojämt.(det var verkligen ojämt!)
Jag tänkte för mig själv om det var den där elevklippningen jag var på...hm...det såg verkligen ut som en klåpare hade var på min kalufs. Fy va oproffsigt, hinner jag dessutom tänka.

Då - plötsligt - slår det mig! Det var ju jag som skulle klippa bort lite slitna toppar för ett tag sen, ja menar hur svårt kan det vara att klippa hår?!

Och då var det ju försent att erkänna, men jag rodnade faktiskt lite lätt.

Sen var jag tyst resten av klippningen.

Om jag blev nöjd? Jodå, fast det blev inte som på bilden.